Maria Montessori – biografi
Maria Montessori föddes i Italien den 31 aug 1870. Maria var en pedagog, forskare, läkare, feminist, filosof och filantrop och kom att bli en av de första kvinnorna i modern tid att erhålla en examen i medicin i Italien. Maria Montessori började sin karriär som läkare på ett psykiatriskt sjukhus där hon upptäckte att barnen inte fick den stimulans de behövde för sin utveckling. Hon studerade detta vidare och fick kontakt med två pionjärer inom forskningen om barns utveckling; Itard och Séguin. De arbetade för mer sinnesträning för barn och utvecklade mycket material, exempelvis Séguinbrädorna som vi använder även idag. Hon hade stor framgång i handleda barn, som tidigare fått tillbringa sina liv på mentalsjukhus och andra institutioner, att läsa och skriva.
Maria Montessori
6 januari 1907 öppnade hon i Rom en skola i Roms slumkvarter; Casa dei Bambini – Barnens hus. Tanken var, precis som idag, bostadshus-nära familjen-en helhet. Genom omfattande fältstudier och praktik utvecklade hon den så kallade ”montessoripedagogiken”. Pedagogiken grundar sig på noggranna studier av barns utveckling och observationer av hur barn beter sig om miljön omkring dem och de vuxna i deras närhet underlättar barnens egna val av aktivitet och ger dem den tid de behöver för att genomföra den uppgift de valt. Maria Montessori kom bland annat fram till att barn är nyfikna, fulla av upptäckarglädje och ivriga att få pröva på och lära sig nya saker och att barn gärna upprepar en sysselsättning som fångat deras intresse.
Förskolan blev en stor framgång och många kom på studiebesök. Nu öppnade nya skolor, nu i välsituerade områden för en jämförelse med de barn hon tidigare arbetat med i slumkvarteren. Här tog barnen längre tid på sig att reagera på materialen eftersom de redan hade mycket sinnesstimulans. Likheten mellan barnen var deras stora intresse och förmåga till koncentration.
Under andra världskriget skickades hon i exil till Indien av Mussolini, eftersom hon vägrade att hjälpa till med att utbilda barn till att bli soldater. Hon flyttade sedan till Nederländerna, där hon levde tills hon 1952 dog i staden Noordwijk aan Zee. Där har än idag Association Montessori Internationale (AMI) sitt högkvarter. Hennes son, Mario Montessori ledde AMI fram till sin död 1982. Maria Montessori nominerades vid tre tillfällen till Nobels fredspris.
”När man tjänar barnet, tjänar man livet”
Sex grundläggande principer
inom Montessoripedagogiken
Montessoripedagogiken bygger på sex grundläggande principer:
- Förberedd miljö
- Frihet/ansvar
- Individualisering/samarbete
- Hjälp till självhjälp
- Konkretion/motorik
- Helhet/fredstanke
Hjälp till självhjälp och eget ansvar
Inom montessoripedagogiken lägger man stor vikt att varje barn ska ha medinflytande och känna ett eget ansvar. Begreppet individualisering innebär att barnet sätts i centrum.
Lärarens roll är att observera barnet och sedan fungerar som en handledare som stödjer och motiverar barnet i inhämtningen av kunskap.
Montessoripedagogiken är en barnfokuserad undervisningsmetod som är baserad på vetenskapliga observationer av barn från födelse till vuxen ålder. Montessorimetoden är även testad under 100 år och har alltid varit framgångsrik i olika kulturer över hela världen.
Synsättet är att barn är naturligt vetgiriga efter kunskap och kapabla att initiera sin egen inlärning i en stödjande och omsorgsfullt preparerad inlärningsmiljö. Montessoripedagogiken värderar människan och utvecklingen av barnet – det fysiska, sociala, emotionella och kognitiva.
”Vetenskaplig observation har etablerat att utbildning inte är vad läraren ger; utbildning är den naturliga processen som utförs spontant av den mänskliga individen, och som inte uppnås genom att lyssna på ord utan genom erfarenheter av den omgivande världen”.
Kännetecken Montessoripedagogiken
Kännetecken på en montessoripedagogisk verksamhet är blandade åldrar i barngrupperna där man värdesätter en omgivning där de äldre barnen hjälper de yngre barnen, en form av mentorer. Detta sätt att arbeta speglar världen utanför förskolan där människor arbetar och umgås socialt med alla åldersgrupper och sociala grupper.
Inom montessoripedagogiken har man oavbrutna perioder av arbetstid och vägledda val av arbetsaktivitet. Miljön är estetiskt tilltalande för barnen och det specialdesignade montessorimaterialet är omsorgsfullt arrangerat och placerat och är alltid tillgängligt för barnen.
Montessorirummet är förberett av läraren till att uppmuntra självständighet, frihet inom gränser och ordning. Barnet gör individuella val att utveckla sig själv genom den förberedda miljön och interagerar med läraren vid behov av stöd och vägledning.
Pedagogiken bygger på en människo- och kunskapssyn som säger att barnet har sensitiva perioder när det känner lust och är särskilt mottagligt för inlärning. Allt eftersom barnen utvecklas anpassar pedagogerna materialet och undervisningen till dessa sensitiva perioder där barnet absorberar som mest. Maria Montessori kallade detta för det absorberande sinnet.
I den tidiga barndomen lär barnen sig genom sensoriska och motoriska aktiviteter. De arbetar med material som utvecklar deras kognitiva och sensitiva styrkor genom erfarenhet: material som låter barnen se, höra, smaka, lukta, röra och uppmuntrar till rörelse.
Barnen fortsätter sedan att organisera sitt tankesätt genom arbete med montessorimaterialet och en tvärvetenskaplig läroplan där allt går från konkret till abstrakt. I takt med utvecklingen applicerar barnen sedan sin kunskap till den reella världen. Denna organisation av information, fakta och siffror, förbereder barnen för vuxenvärlden där tankar och känslor utvecklas till att förstå mera abstrakta och universella begrepp såsom jämlikhet, frihet och rättvisa.
Fördelar för barnen med montessoripedagogik
Montessoripedagogiken erbjuder barnen möjligheter att utveckla sin potential när de går ut I världen som engagerade, kompetenta, ansvarsfulla och respektfulla individer med en förståelse och uppskattning att lära för livet. Vad montessoripedagogiken ger barnen:
Varje barn är sedd som en unik individ – Barn lär sig och förvärvar kunskap på olika sätt och med denna pedagogik ser man till varje barns behov och inlärningsbehov. Barnen får lära in i sin egen takt, utvecklas pedagogiskt och intellektuellt när barnet är redo och är handledd av pedagogen och en individuell utvecklingsplan.
Barn i montessoripedagogiken utvecklar koordination, ordning, koncentration och självständighet i tidig ålder – Förskolemiljöns utformning, montessorimaterialet och dagliga rutiner stödjer individens självreglering, d.v.s. förmågan att utbilda sig själv och att vara medveten om vad man lär sig, från småbarnsåldern till ungdom.
Barnen är en del av nära och vårdande gemenskap – De åldersblandade barngrupperna återskapar en familjestruktur. Äldre barn agerar som mentorer och förebilder, yngre barn får stöd och vinner självförtroende i sina utmaningar. Pedagogerna är förebilder när det gäller respekt för varandra, respekt för sin omgivning, kärleksfull vänlighet och en tro på fredlig konfliktlösning.
Montessoribarn har frihet inom gränser – barnen är aktiva deltagare när det gäller deras fokus på inlärning/lärande, inom parametrar satta av pedagogerna. Barnets tillfredsställande i att lära driver barnets nyfikenhet och intresse och resulterar i glädjefylld inlärning som varar livet ut.
Barnen får stöd i att bli aktiva sökare av kunskap – Pedagogerna ombesörjer en miljö där barnen har frihet och verktyg att själva finna svar på sina frågeställningar.
Självrättande och självutvärderingar är en integral del i montessoripedagogiken – när barnen mognar lär de sig att se kritiskt på sitt eget arbete, och de blir bra på att känna igen, rätta och lära av sina fel.
När barn får frihet och stöd att ifrågasätta, undersöka saker grundligt och dra slutsatser blir de självsäkra, entusiastiska och självständiga barn och sedermera studenter. De kan tänka kritiskt, samarbeta och agera djärvt – egenskaper som behövs i tiden.