Montessoripedagogik
Maria Montessori – biografi
Maria Montessori föddes i Italien den 31 aug 1870. Maria var en pedagog, forskare, läkare, feminist, filosof och filantrop och kom att bli en av de första kvinnorna i modern tid att erhålla en examen i medicin i Italien. Maria Montessori började sin karriär som läkare på ett psykiatriskt sjukhus där hon upptäckte att barnen inte fick den stimulans de behövde för sin utveckling. Hon studerade detta vidare och fick kontakt med två pionjärer inom forskningen om barns utveckling; Itard och Séguin. De arbetade för mer sinnesträning för barn och utvecklade mycket material, exempelvis Séguinbrädorna som vi använder även idag. Hon hade stor framgång i handleda barn, som tidigare fått tillbringa sina liv på mentalsjukhus och andra institutioner, att läsa och skriva.
6 januari 1907 öppnade hon i Rom en skola i Roms slumkvarter; Casa dei Bambini – Barnens hus. Tanken var, precis som idag, bostadshus-nära familjen -en helhet. Genom omfattande fältstudier och praktik utvecklade hon den så kallade ”montessoripedagogiken”. Pedagogiken grundar sig på noggranna studier av barns utveckling och observationer av hur barn beter sig om miljön omkring dem och de vuxna i deras närhet underlättar barnens egna val av aktivitet och ger dem den tid de behöver för att genomföra den uppgift de valt. Maria Montessori kom bland annat fram till att barn är nyfikna, fulla av upptäckarglädje och ivriga att få pröva på och lära sig nya saker och att barn gärna upprepar en sysselsättning som fångat deras intresse.
Förskolan blev en stor framgång och många kom på studiebesök. Nu öppnade nya skolor, nu i välsituerade områden för en jämförelse med de barn hon tidigare arbetat med i slumkvarteren. Här tog barnen längre tid på sig att reagera på materialen eftersom de redan hade mycket sinnesstimulans. Likheten mellan barnen var deras stora intresse och förmåga till koncentration.
Under andra världskriget skickades hon i exil till Indien av Mussolini, eftersom hon vägrade att hjälpa till med att utbilda barn till att bli soldater. Hon flyttade sedan till Nederländerna, där hon levde tills hon 1952 dog i staden Noordwijk aan Zee. Där har än idag Association Montessori Internationale (AMI) sitt högkvarter. Hennes son, Mario Montessori ledde AMI fram till sin död 1982. Maria Montessori nominerades vid tre tillfällen till Nobels fredspris.
Sex grundläggande principer inom Montessoripedagogik
Montessoripedagogiken bygger på sex grundläggande principer:
- Förberedd miljö
- Frihet/ansvar
- Individualisering/samarbete
- Hjälp till självhjälp
- Konkretion/motorik
- Helhet/fredstanke
Hjälp till självhjälp och eget ansvar
Inom montessoripedagogiken lägger man stor vikt att varje barn ska ha medinflytande och känna ett eget ansvar. Begreppet individualisering innebär att barnet sätts i centrum.
Lärarens roll är att observera barnet och sedan fungerar som en handledare som stödjer och motiverar barnet i inhämtningen av kunskap.
Montessoripedagogiken är en barnfokuserad undervisningsmetod som är baserad på vetenskapliga observationer av barn från födelse till vuxen ålder. Montessorimetoden är även testad under 100 år och har alltid varit framgångsrik i olika kulturer över hela världen.
Synsättet är att barn är naturligt vetgiriga efter kunskap och kapabla att initiera sin egen inlärning i en stödjande och omsorgsfullt preparerad inlärningsmiljö. Montessoripedagogiken värderar människan och utvecklingen av barnet – det fysiska, sociala, emotionella och kognitiva.
Fördelar för barnen med montessoripedagogik
Montessoripedagogiken erbjuder barnen möjligheter att utveckla sin potential när de går ut I världen som engagerade, kompetenta, ansvarsfulla och respektfulla individer med en förståelse och uppskattning att lära för livet. Vad montessoripedagogiken ger barnen:
Varje barn är sedd som en unik individ
Barn lär sig och förvärvar kunskap på olika sätt och med denna pedagogik ser man till varje barns behov och inlärningsbehov. Barnen får lära in i sin egen takt, utvecklas pedagogiskt och intellektuellt när barnet är redo och är handledd av pedagogen och en individuell utvecklingsplan.
Barn i montessoripedagogiken utvecklar koordination, ordning, koncentration och självständighet i tidig ålder
Förskolemiljöns utformning, montessorimaterialet och dagliga rutiner stödjer individens självreglering, d.v.s. förmågan att utbilda sig själv och att vara medveten om vad man lär sig, från småbarnsåldern till ungdom.
Barnen är en del av nära och vårdande gemenskap
De åldersblandade barngrupperna återskapar en familjestruktur. Äldre barn agerar som mentorer och förebilder, yngre barn får stöd och vinner självförtroende i sina utmaningar. Pedagogerna är förebilder när det gäller respekt för varandra, respekt för sin omgivning, kärleksfull vänlighet och en tro på fredlig konfliktlösning.
Montessoribarn har frihet inom gränser
Barnen är aktiva deltagare när det gäller deras fokus på inlärning/lärande, inom parametrar satta av pedagogerna. Barnets tillfredsställande i att lära driver barnets nyfikenhet och intresse och resulterar i glädjefylld inlärning som varar livet ut.
Barnen får stöd i att bli aktiva sökare av kunskap
Pedagogerna ombesörjer en miljö där barnen har frihet och verktyg att själva finna svar på sina frågeställningar.
Självrättande och självutvärderingar är en integral del i montessoripedagogiken
När barnen mognar lär de sig att se kritiskt på sitt eget arbete, och de blir bra på att känna igen, rätta och lära av sina fel.
När barn får frihet och stöd att ifrågasätta, undersöka saker grundligt och dra slutsatser blir de självsäkra, entusiastiska och självständiga barn och sedermera studenter. De kan tänka kritiskt, samarbeta och agera djärvt – egenskaper som behövs i tiden.